”Alla metoder passar inte alla” : En kvalitativ intervjustudie om studie- och yrkesvägledares metoder i karriärvägledning med långtidsarbetslösa

Arbetslösheten i Sverige har ökat och långtidsarbetslösheten bedöms vara den stora utmaningen i samhället de närmsta åren samtidigt som undersökningar visar att insatser inte har eller har haft önskvärd effektivitet. Undersökningar visar att en fördjupad vägledning skulle vara mer effektiv för långtidsarbetslösa, samt att fokus på insatser bör ligga på ett stöttande av humankapital före utlärandet av jobbsökningsfärdigheter. Syftet med denna studie var att synliggöra studie- och yrkesvägledarnas syn på vilka metoder de ansåg vara effektiva i vägledningsarbetet för långtidsarbetslösa, på vilka grunder metoder valdes, hur de såg på utmaningarna hos långtidsarbetslösa och hur de ansåg att dessa skulle adresseras. Studien var en kvalitativ undersökning som har utförts genom intervjuer med åtta studie- och yrkesvägledare som arbetar med eller har arbetat med långtidsarbetslösa. Studien utfördes utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Tematiska analyser av materialet har genomförts. Resultaten blev att många olika metoder framkom och några mer frekvent men utan stora skillnader mellan dessa. Bakom valet av metoder framkom teorier i ett eklektiskt synsätt direkt eller indirekt utifrån individen och dennes situation. De ofta förekommande utmaningarna för långtidsarbetslösa som framkom var bland annat dåligt självförtroende och låg motivation. För hanterandet av dessa framkom ett fokus på styrkor och ett stöttande motivationsarbete i vägledningen. Några slutsatser ur studien är att kunskap om många metoder ökar möjligheterna för ett individanpassat val för ökad effektivitet i vägledningen. Att utmaningar hanterades genom ett fokus på individen och att denne äger lösningarna